I nattens andetag föds ett eko utan namn

Mellan dröm och avgrund, där allt börjar om

Pulsen slår i skuggor, tiden håller andan

Här viskar mörkret: följ mig, om du kan

I byggandet av mina drömmar existerar inget och allt

Oändligheten blir till tomheten som växlar om till mystiken

Flytande känslor faller i det hemliga vattenfallet

Vars vatten fylls av tårarna från änglar

Där vi dricker oss fulla av begär och brister

Men i en svag stund faller vi för trycket

Och släpper våra tyglar, förintar vårt inre

En millisekund, ett avslut på jorden

Det är drömmarnas mörka ekon som ropar mitt namn

Som slår genom tiden, genom kött och ben

Jag springer mot ljuset men fastnar i brand

I drömmarnas mörka ekon, igen och igen

Drömmarna vars klagande andar aldrig slutar skrika

Där mardrömmen blir till lycka, vars slut förpestats

Men i den innersta lyckan är det ett svart stort hål

Ett hål av sorgen som en gång rann genom åren

Ett kännetecken på allt som vi bekommit

Spegeln visar oss det vi aldrig vill se

Tusen år av smärta för att segra ditt hjärta

Under all min tid, en evig plåga

Hjärtat du gråter ju aldrig tårar

Det är drömmarnas mörka ekon som river min själ

Som sjunger om löften vi aldrig förstod

Jag höll dig i händer av glas och av eld

I drömmarnas mörka ekon, mitt blod

Jag vandrar genom minnen som brinner i frost

Varje steg är ett val mellan rädsla och hopp

Orden jag sa ligger kvar som ett kors

Över hjärtat som lärde sig leva i stopp

Vi byggde palats av förgängliga löften

Med sprickor som växte av tystnadens pris

Allt vi förlorade ropar i natten

Som stjärnor som slocknar, en efter en, till sist

Det är drömmarnas mörka ekon som drar mig ner

Men också en röst som ber mig stå kvar

För i varje fall finns ett frö som ser

Drömmarnas mörka ekon – de vet vem jag var

I askan av dagar jag aldrig fick äga

Finns spår av en styrka jag glömde bort

När världen blev tung och lögnerna många

Var det jag mot skuggan, kort efter kort

Om tiden är cirklar av skuld och av tro

Så går jag dem barfota, utan försvar

Jag bär mina sår som en krona av ljus

För smärtan lärde mig vem jag var

Om jag faller nu, hör du mitt rop

Genom lager av natt och förlorad kontroll

Låt ekot bli svagt, låt tystnaden gro

För bakom allt mörker finns en helhet, en roll

Det är drömmarnas mörka ekon som släpper sitt grepp

När jag vågar se rakt in i mig själv

Jag reser mig långsamt ur nattens nät

Drömmarnas mörka ekon – farväl

Det är drömmarnas mörka ekon som blir till sång

Som bär mig framåt, starkare nu

Jag är mer än min rädsla, mer än mitt sår

Drömmarnas mörka ekon för mig hem till slut

När morgonen gryr finns ett svagt andetag

Av frid mellan sprickor i själ och i tid

Ett sista eko dör bort i mitt namn

Och kvar står jag levande, hel, och fri