Urgamla stenar väntar i ro,

Nattljuset virvlar där tiderna dör.

Skuggornas trummor talar vårt namn –

Stå vid dess rand, låt själar gå samman.

Genom portalen, genom portalen vi flyr,

där tiden är floden och själen förgörs.

Genom portalen, där rösten oss rör,

hör evighetens viskning – nu allt är stoft igen.

Rök dansar vilt i en helig trans,

masker av vargar i månens balans.

Rytmen den bränner med tungor av blått –

världar förskjuts och sången är eld.

Kallar... (kallar... kallar...)

Fötter förlöses – marken brister som glas.

Kallar... (kallar... kallar...)

Gränserna rinner – tid blir en cirkel.

Mönster av ljus i nattens väv,

kroppar som svävar, glömmer sitt namn.

Ögon som ser genom årtusens spår –

det svaret du söker... glöder i mörker.

Genom portalen... (portalen... portalen...) vi flyr...

där tiden är floden... och själen... fryr...

Genom portalen... (portalen... portalen...) vi hör...

evighetens viskning – nu nya världar andas...

(Sekler faller... allt blir tyst... ner...)