Jag går på gatan där du gick igår

jag vet för jag känner din doft

Asfalt minns ljudet av dina hälar

Jag andas in dig – jag kan inte få nog

Jag känner din doft, jag vet vad du vill

vad du känner, hur du mår

Du lämnade din själ i nattens rök

och det bränner mig till kärnan

⸻

Jag låtsas inte bry mig – men jag brinner

Skriker tyst ditt namn i vinden

⸻

Din doft… är kvar i min själ

Som ett spöke, som en låga som jag inte kan dämpa

Jag drunknar i skuggor,

men längtar efter ljuset -

Din doft är min eld, min kamp

⸻

Du sa att inget var för evigt kvar

men varför känns du mer än jag?

Jag hör ditt skratt i låtarnas statiska

Jag luktar på din parfym i mörkret

⸻

Jag vill glömma men jag minns för mycket

Varje andetag är en drog, och jag är fast

⸻

Din doft… är kvar i min själ

Som ett spöke, som en låga som jag inte kan dämpa

Jag drunknar i skuggor,

men längtar efter ljuset -

Din doft är min eld, min kamp

⸻

Du förföljer mig, du helar mig

Jag är din – fast du inte vill det

Varje gata är ett minne

Varje vind är ditt andetag

⸻

Din doft… är kvar i min själ

Som åska skär den genom slöjan

Jag brinner i tystnad,

men jag ropar ditt namn –

Din doft är min förbannelse... och min krona