Hej håå.

En enkel hälsning,

Jag är lesbisk.

Det är en sanning jag bär,

lätt som morgondimman

över en stilla sjö.

Gillar brudar och så.

Den dragningen, den klangen,

när blickar möts

och världen tystnar ett ögonblick.

En enkel gest,

en hand som möter en annan,

den rena värmen

som sprider sig genom kroppen.

Oj så mycket brudar,

vackra konturer,

mjuka linjer

som naturen ritat varsamt.

Mellan deras ben,

en plats av förtrolighet,

en tyst förståelse,

ett andetag delat i mörkret.

Oj oj oj.

En ljudlös extas,

en upprepning av glädje,

ett konstaterande av var jag hör hemma.

Det är inte komplicerat,

bara en riktning för hjärtat,

en ständig bekräftelse

på det jag känner.

En värld av kvinnlighet,

i alla dess nyanser,

från det sprudlande skrattet

till det stillsamma allvaret.

Och det är gott,

så gott och sant,

att få vara här nu,

med detta ljus.

Hej håå.

Ett eko av välkomnande,

till mig själv och alla andra.

Enkelhetens styrka.