Jag står i skenet, allt är så klart

Spotlights brinner, men känns så kallt

Händerna fulla av allt jag bad om

Ändå tomt när natten tar form

Spegeln viskar: “Du har allt nu”

Men hjärtat svarar: “Det räcker ej, du”

Stjärnor faller, jag fångar varenda en

Men de bleknar när jag ser mig själv igen

Jag springer snabbare än mitt eget andetag

Men varje steg känns som ett svagare svar

Jag jagar ljus jag aldrig kan nå

Stjärnor som brinner men slocknar ändå

Ju högre jag flyger, desto mer jag förstår

Inget jag vinner fyller hålet jag bär

Spotlights bländar, men lämnar mig blind

Allt jag vill ha är det jag inte kan få, min vän

Och hur jag än kämpar, hur långt jag än går

Är jag fast i en dröm som aldrig består

Applåder ekar som tomma slag

Ett hav av röster, men ingen är kvar

Jag bygger torn av allt jag når

Men de rasar ner när jag frågar “varför?”

Guld i mina händer, men sand i min själ

Allt jag rör vid förlorar sitt sken ikväll

Jag ser mot himlen, där svaren bor

Men de faller tyst, når aldrig min jord

Jag skriker högre än mitt eget namn

Men ekot dör innan det når min famn

Jag jagar ljus jag aldrig kan nå

Stjärnor som brinner men slocknar ändå

Ju högre jag flyger, desto mer jag förstår

Inget jag vinner fyller hålet jag bär

Spotlights bländar, men lämnar mig blind

Allt jag vill ha är det jag inte kan få, min vän

Och hur jag än kämpar, hur långt jag än går

Är jag fast i en dröm som aldrig består

Om jag når toppen, vad väntar där?

En tom horisont, ett svar utan värde

Kanske är jakten det enda jag har

Ett evigt begär utan riktigt svar

Jag jagar ljus jag aldrig kan nå

En evig glöd som aldrig vill gå

Och djupt inom mig, där sanningen bor

Är tomheten större än allt jag tror

Så jag står i skenet, låter det brinna ut

Stjärnorna viskar: “Det finns inget slut”

Och i allt jag äger, i allt jag ser

Finns en längtan som alltid vill ha mer…