Det var du

sent på kvällen, lite sent

ingen sa nåt, inget hände

jag stod kvar, visste inte

varför jag inte ville hem

folk runt omkring oss pratade

men allt runt oss låg still

som om tiden tog ett steg tillbaka

precis när du stod intill

jag visste inte då

vad det betydde

men jag minns exakt

hur du såg på mig

det var du

det var du

innan jag visste vem jag var

det var du

det var du

som stannade kvar

vi sa lite, inget viktigt

sånt man säger för att va kvar

du log snett mitt i meningen

som om allt redan var klart

utanför dörren blev kvällen lång

ingen brådska, ingen plan

jag gick hem med dina ord

fast du aldrig sa nåt alls

det var inget stort

som hände

bara nåt som

fastnade i mig

det var du

det var du

innan jag visste vem jag var

det var du

det var du

som stannade kvar

nu går jag där ibland

utan anledning

samma hörn

samma dörrhandtag

samma sten

allt är kvar som förut

inget nytt, inget mer

förutom jag

som gick därifrån

det var du

det var du

innan jag visste vem jag var

det var du

det var du

och jag kände nåt

för första gången där

det var du

innan jag visste det själv