Ingen Nåd i Nord [NDC TT]

Ingen nåd i Nord...

Där isen dömer blod med blod.

Snön skrev namn i stilla sand —

svekets hand, svekets brand (hah!)

Hjärtan frös som gamla löften,

Nåden dog i nordlig doft (doft, doft)

Skona ej den som brände bron —

hans skuld går genom snön (yeah!)

Varje steg en dom, ett dån,

varje flinga vittnesbörd (hör, hör!)

Ingen nåd i Nord (no no no!)

Där domens vindar slår emot!

Stark är den som slår tillbaka,

Kall är handen men den vakar (vakar, vakar!)

Han bad i snön, men snön var döv —

isens öga såg hans pröv

"Förlåt mig," sa han, men frost log brett,

Nåd blev skuld och skuld blev rätt (rätt, rätt!)

Hör hur isen spricker, spricker (crack!)

Hör hur blodet viskar, viskar (back!)

Jag bär domen som ett svärd,

mitt hjärta kallt men värt (värt, värt!)

Ingen nåd i Nord (ah!)

Ingen ro för den som flyr (flyr!)

Skuldens sång är min, min kör,

och isen sjunger högt – och dyrt (dyrt, dyrt!)

Nåd var mjuk, men mjuk blev svag

Jag står kvar, och domens dag (dag…)

ekar i min andes nord

Ingen nåd i Nord! (Nord! Nord!)

Där svaga hjärtan fryser bort!

Stark är rättvisans hårda spår,

kall är nåden — kall som år!

(Ingen nåd, ingen nåd, ingen nåd i Nord!)

Ingen nåd i Nord...

-----------------------------------------------------------------------------------------------

‘Ingen Nåd i Nord’ ("No mercy in the North") it’s a verdict sung through ice.

It speaks of a world where forgiveness is weakness, and the cold itself teaches justice. Each note cracks like a frozen lake beneath guilt, each breath exhales centuries of restraint turned into righteous flame. In the North, to spare the guilty is to wound the innocent — and sometimes, the kindest act is the hardest strike

-----------------------------------------------------------------------------------------------