När natten faller, och staden sover,

Går jag ensam genom gatorna, där ingen ser.

Hjärtat slår i takt med stegen, som ekar tomt,

I en värld där alla andra verkar ha någon.

Ser paren hålla händer, ser vänner skratta högt,

Men jag är fast i tystnaden, där ingen röst når ut.

Söker efter mening, i en värld som känns så stor,

Men varje steg jag tar, känns som ett steg mot ingenstans.

Andra har sin plats,

men jag söker vidare,

I skuggan av en dröm,

som aldrig blev sann.

Känner mig så ensam,

i en värld som snurrar på,

Som om jag är den enda,

som inte riktigt når...

den enda,

som inte riktigt ser.

Mm-mmm..

Åh..

Är jag den enda som aldrig riktigt hittar fram?

I spegelns reflektion, ser jag en främling där,

En skugga av den jag var, en dröm som gick isär.

Men i mörkret finns en gnista, en låga som vill brinna,

Och kanske finns det hopp, att ensamheten ska försvinna.

Andra har sin plats,

men jag söker vidare,

I skuggan av en dröm,

som aldrig blev sann.

Känner mig så ensam,

i en värld som snurrar på,

Som om jag är den enda,

som inte riktigt når...

den enda,

som inte riktigt ser.

Mm-mmm..

Åh..

Är jag den enda som aldrig riktigt hittar fram?

Men kanske finns det någon, som känner likadant,

Någon som också söker, efter en hand att hålla i.

Vi kanske möts en dag, när stjärnorna står rätt,

Och ensamheten försvinner, i ett ögonblick av ljus.

Känner mig så ensam,

i en värld som snurrar på,

Som om jag är den enda,

som inte riktigt når...

den enda,

som inte riktigt ser.

Mm-mmm..

Åh..

Är jag den enda..?

Den enda...