Allting förändras

men jag står kvar

Fjättrad och låst

vid vad som en gång var

Och jag har hållit andan

i tusen dar

Rädd att mista kontrollen

Den lilla jag har

Hennes röst

på gulnat papper

viskar drömskt

om saker jag vet men som jag glömt

Hon sa: "Det gör ont när knoppar brister"

Men visst är det vackert ändå?

När det som var fast

släpper sitt grepp och spricker

Och vi faller

men landar så mjukt

ändå

Klamrar mig fast

vid ett ögonblick

Ristat i sten

i tiden som gick

För det nya, det skrämmer

men det gamla är mitt

Och förändring har alltid

skapat konflikt

Jag lyssnar förundrat

darrar lite grann

Men allt hon säger är vackert

och så ofrånkomligt sant

Hon sa: "Det gör ont när knoppar brister"

Men visst är det vackert ändå?

När det som var fast

släpper sitt grepp och spricker

Och vi faller

men landar så mjukt

ändå

Det hör till tiden att tveka att brista

Det hör till tiden att klamra sig kvar

Ja visst gör det ont

men hjärtat måste spricka

För att läkas och hitta

Nya svar

Hon sa: "Det gör ont när knoppar brister"

Men visst är det vackert ändå?

När det som var fast

släpper sitt grepp och spricker

Och vi faller

men landar så mjukt

ändå

Ja vi faller

Men landar så mjukt

Ändå