Verse 1)

Jag gick ensam genom natten, vinden sjöng mitt namn,

hans skugga stod vid min sida, så tyst, så lugn, så kall.

Han räckte ut sin gråa hand, jag tog den utan fruktan,

och vi dansade i månens sken, som vänner utan slut, jag sjöng.(Åååh, jag sjöng)

(Chorus)

Jag mötte döden, vi dansade en dans,

inga kedjor, inga löften, bara stegen, inget annat alls.

Känn hur mörkret blir din vila, känn hur tiden suddas ut,

vi är två som alltid känt varann, men aldrig hälsat förut.

(Verse 2)

Vi snurrade genom evigheten, genom drömmar, genom sårg,

jag kände ingen smärta mer, som i den stilla fridens bårg.

Han log åt mig och viskade, "Du hör ju hemma här."

Men nånstans djupt i hjärtat brann en låga, vild och kär.(Åååh, jag sjöng)

(Chorus)

Jag mötte döden, vi dansade en dans,

inga kedjor, inga löften, bara stegen, inget annat alls.

Känn hur mörkret blir din vila, känn hur tiden suddas ut,

vi är två som alltid känt varann, men aldrig hälsat förut.

(Bridge)

Men gryningen steg långsamt upp, och jag såg en annan stig,

en röst från fjärran ropade, "i dig finns mera liv!"

Jag släppte sakta hans bleka hand, kände marken under mig,

och Döden log och viskade, "Jag väntar här på dig."(Åååh, jag sjöng)

(Outro)

Så jag vände mig mot livet, till dess glädje, med dess dans,

men i natten hör jag stegen, han finns där än någonstans.

Och när tiden når sitt slut, när livet rinner ut.

ska jag möta honom igen, som en kär gammal vän.

(Bridge)

Men gryningen steg långsamt upp, och jag såg en annan stig,

en röst från fjärran ropade, "i dig finns mera liv!"

Jag släppte sakta hans bleka hand, kände marken under mig,

och Döden log och viskade, "Jag väntar här på dig."(Åååh, jag sjöng)

(Outro)

Så jag vände mig mot livet, till dess glädje, med dess dans,

men i natten hör jag stegen, han finns där än någonstans.

Och när tiden når sitt slut, när livet rinner ut.

ska jag möta honom igen, som en kär gammal vän.