Du var utropstecknet, som tog mig med storm.

Huvudpersonen, när min berättelse tog form.

Jag hoppades på mening som aldrig blev av.

För jag förblev en notering i din marginal.

Jag var ett mellanslag i historien om ditt liv.

Bara ett avbrott, en paus i din melodi.

En fotnot längst ner, där ingen riktigt ser,

En del av ett kapitel, men aldrig något mer.

Jag ville vara rubriken, som fångade din blick.

Den som fick huvudrollen, i ditt manuskript.

Men allt som jag sa’ skrevs med osynligt bläck.

Jag var en bro mellan tankar, ett kort bindestreck.

Jag var ett mellanslag i historien om ditt liv.

Bara ett avbrott, en paus i din melodi.

En fotnot längst ner, där ingen riktigt ser,

En del av ett kapitel, men aldrig något mer.