I nattens skymning, där is och eld möts,

hör vi forntida viskningar – ett eko från vårt blod.

På kalla fjordar, under stjärnors glans,

vandra en ensam krigare mot sin ödesdans.

Han bär på arvet av gamla, stolta dar,

med svärd i hand och minnen av forna svar.

I snötäckta land, där vinden talar om strid,

finner han styrka i natten, i hjärtats tid.

Odin ser över oss, i tystnadens famn,

och hjärtat bultar starkt, i midnattens hamn.

Varje steg bär ett löfte om ära och mod,

Nordens röst, en hymn om livets blod.

Nordens hjärta, slå för oss,

Låt eld möta is, låt själar slå.

Vi reser oss tillsammans, ur nattens mörka vrå,

Med blod och mod – vi bär vårt arv, vi är Nordens hjärta!

Från stormande hav till bergens kalla kant,

hörs ekot av strider som aldrig glöms i vårt land.

I slagfältets hetta, där runor talar sanning,

växer vår styrka ur varje seger och förklaring.

Vi bär våra ärr som medaljer från svunna dagar,

och i varje andetag spirar våra förfäders jag.

Med Tor’s hammare och hemlighetens eld,

vandrar vi vidare, över is, genom fjäll.

Varje hjärtslag en bön, varje kamp ett svar,

i skuggan av gudar, blir vi starka och klara.

Nordens hjärta, slå för oss,

Låt eld möta is, låt själar slå.

Vi reser oss tillsammans, ur nattens mörka vrå,

Med blod och mod – vi bär vårt arv, vi är Nordens hjärta!

När vinden bär minnen från en svunnen tid,

och varje droppe regn blir till en saga om strid,

då lyfter vi våra röster, en hymn om livets kraft,

för även i mörkret finns ljuset som oss har vakt.

Nordens hjärta, slå för oss,

Låt eld möta is, låt själar slå.

Vi står enade, starka, trots nattens kalla ro,

Med blod och mod – vårt arv lever, vi är Nordens hjärta!

Så låt oss sjunga vår sång, tills gryningen bryter fram,

och i varje hjärtslag hörs vårt löfte, evigt, om att aldrig ge upp.