⸻

Titel: “Tjugo och Sjuttio”

(Vers 1)

Tjugo är en storm med sneakers på,

drömmer om New York men bor i Håbo.

Kaffet kallnar medan drömmar brinner,

allt är nu, och inget hinner.

(Vers 2)

Sjuttio vaknar innan radion slår,

med knän som knarrar som gamla spår.

Minns en dans i regnet, en kyss i fel trapphus,

men minnet ler där stegen var ljus.

(Refräng)

Tjugo vill hinna, sjuttio vet —

att livet springer men stannar till lätt.

Vi har samma låga, bara olika eld,

en virvelvind, ett stilla fält.

(Vers 3)

Tjugo sover aldrig, hjärtat slår bas,

tänker att framtiden går i gas.

Sjuttio skrattar åt tanken att springa,

men minns hur det kändes att släppa och svinga.

(Refräng)

Tjugo vill hinna, sjuttio vet —

att livet springer men stannar till lätt.

Vi har samma låga, bara olika eld,

en virvelvind, ett stilla fält.

(Brygga)

Och kanske finns nåt mitt emellan,

en plats där vi båda får stå.

Tjugo med blicken mot stjärnorna,

sjuttio som redan förstått ändå.

(Refräng – sista)

Tjugo vill hinna, sjuttio vet —

att livet är vackert när tiden gett.

Vi har samma låga, bara olika eld,

en början, ett eko, ett öppet fält.