I natt är himlen större än våra ord

en tystnad som bär allt vi inte förstår

ett andetag mellan nu och då

där drömmar får vila och hjärtan slå

i natt miljoner stjärnor

tindrar som lyktor små

sätter myror i våra enkla hjärnor

vad kan ni väl vara ändå?

Miljoner stjärnor, högt över mig

viskar om tiden som rinner förbi

små ljus i mörkret, ett evigt svar

att inget försvinner, allt lämnar spår kvar

hur lite av livet vi fattar

och hur kort vår vandring är

för sällan vi dansar och skrattar

och av våra misstag vi lär

Miljoner stjärnor, håll mig kvar

när tvivlet faller och natten är klar

påminn mig stilla, ge mig ro

att våga leva innan jag måste gå

hur ofta beror våra kval

på att det är vi själva som

gjort och får leva med dåliga val

och en dag är det för sent att börja om

Miljoner stjärnor, se mig nu

när skulden är tung och modet är slut

lär mig förlåta, både dig och mig

så vägen blir lättare steg för steg

Vi bygger murar av rädsla och brus

jagar bevis i ett flimrande ljus

vi mäter värde i fel sorts tal

och glömmer att hjärtat också har val

I varje farväl finns ett frö till ett ja

i varje förlust något sant att ta

vi bär våra sår som hemliga kartor

som leder oss hem genom natten, klartor

Miljoner stjärnor, visa mig väg

genom brustna löften och frusna steg

låt mig minnas det enkla jag vet

att kärlek är större än all vår tvekan och fred

När tiden går sönder i min hand

och dagarna glider som sand

vill jag stå still och känna allt

innan kylan gör hjärtat kallt

Jag tänker på dem som kom och gick

på ord jag sa och aldrig fick

ta tillbaka, rätta till

men bar med mig som tyst profil

Om allt jag är bara lånas en stund

och varje sekund har sin egen grund

då vill jag leva, brinna klart

inte spara på modet tills det är för sent snart

Miljoner stjärnor, hör min bön

gör mig mänsklig, gör mig skön

inte perfekt men äkta här

i det liv jag faktiskt bär

när jag dragit mitt sista andetag

när jag liksom natten är kall

när jag när det ljusnar till morgondag

ryker som en slocknad marschall

så finns ni, miljoner stjärnor,

kvar som lyktor små

som levande, fjärran lanternor –

för evigt ni nog kommer att bestå

Miljoner stjärnor, starkare nu

än rädslan som höll mig itu

jag lämnar ett avtryck, ett enkelt spår

av kärlek, av hopp, av mänskliga år

När natten sluter sitt tysta rum

och världen blir mjuk och stum

ser jag upp, och låter det ske

miljoner stjärnor lär mig att le