Jag kände så djupt, ett hav av tro,

Du bröt mitt inre, en krossad bro.

Jag kände så starkt, en vibrerande glöd,

Musiken tystnade, min innerliga melodi, död.

Inga speglingar i den gråa sjön,

Inget ljud som ekar, bara en tyst refräng, en svalnad bön.

Jag faller som ett löv i höstens gränd

Till marken, där skuggorna sakta mig sveper, så djupt, så bränd

Varje gång det händer, kan inte släppa ljudet,

Av dina steg som vände,

en skugga i det förflutnas land,

En ekande tomhet, där din beröring lämnade min hand

Och när det sker, detta hjärtats fall,

Jag faller, jag faller, bortom all räddning.

Så djupt, så djupt ner i glömskans dal

Och ingenting, ingenting kan stoppa detta fall

Men jag reser mig nu, från askan av bedrägeri,

Jag kommer inte att falla, för dina lögner, aldrig mer, mon cheri.

Jag kommer inte att falla, med din andedräkt som kväver,

Jag river mig loss, från dina illusioner, dina lögner du väver

Och när det sker, detta hjärtats fall,

Jag faller, jag faller, bortom all räddning.

Så djupt, så djupt ner i glömskans dal

Och ingenting, ingenting kan stoppa detta

fall

Nevermore, nej, det är över nu.

Nevermore, blicken framåt, mot en ny horisont

Nevermore, jag vänder blad, mot en ny berättelse

(Nevermore)