Du kom in så tyst i mitt liv,

som om du alltid varit här.

Och varje gång du säger mitt namn,

blir allting lite mer sant.

Vi pratar tills natten tar slut,

skrattar åt allt som gör ont.

Och jag tänker, herregud —

vad gjorde jag innan du fanns?

Vi två, ihop —

inte perfekt men det känns så stort.

Fyra månader och jag vet,

det är du jag vill vakna med.

Vi två, ihop —

allt blir lugnt när du håller mig fort.

Och jag bryr mig inte om nåt mer,

så länge vi är här.

Vi går genom stan hand i hand,

som om världen håller andan.

Och när du ser på mig så där,

försvinner all min tvekan.

Ingen vet vart vi ska,

men jag vet vart jag vill va.

För du är hemma i mig nu,

på ett sätt jag inte kan förklara.

Vi två, ihop —

inte perfekt men det känns så stort.

Fyra månader och jag vet,

det är du jag vill vakna med.

Vi två, ihop —

allt blir lugnt när du håller mig fort.

Och jag bryr mig inte om nåt mer,

så länge vi är här.

Om världen faller runt omkring,

står vi kvar ändå.

För jag tror på det vi byggt,

även om det går långsamt ibland.

[Refräng] (sista, mjuk)

Vi två, ihop —

inte perfekt men det känns som tro.

Fyra månader, men jag vet,

det är början på nåt stort.

Du ler och säger mitt namn,

och allt känns rätt igen.

Vi två — ihop.