Ensamma Vargen vakar,

i nattens svarta skrud,

skuggor av tystnad runtom,

inte en levande själ,

är kvar att se.

Han förföljer sitt byte,

med en blick som brinner,

hänsynslös uthållighet,

ett eko av uråldrig kraft.

Ingen undkommer hans bilder,

som dras genom

skogarnas dunkla kammare.

I skogar, dimma,

som tankar som svischar förbi,

springer fort,

Ylar mot stjärnorna.

Nära dig, bland träden,

bergen, överallt.

I drömmar av frihet,

i ögon som sett det förflutna.

Bli en varg,

en som strövar,

en som alltid söker,

ny vecka, nya möjligheter,

en synergi av liv och skugga.

Vårda gamla bekantskaper,

som frön i jorden,

en varg klarar vadsomhelst,

klippt av styrka,

var som en varg,

stolt och oövervinnerlig.

Ensam,

ett rovdjur med hjärta,

en vägvisare i dimman,

ensamma skogars melodi

som sjunger av mod och längtan.