
Vita molnet
Atmospheric, ambiance. Emotional piano nu-metal folkcore, Deep house funky bass vibes, Fing Stomp slap upbeat strumming acoustic guitar bluegrass, Indie country-folk pulse and rhythm bounce vibes, Deep minded ambient drone, Pounding hollow Linndrum bass beats, Fade unique female voice outlines, artistic expression, fade duet mixed choir, Troubadour baritone spoken word rap accompanied, Not longer than four minutes

Vita molnet
Atmospheric, ambiance. Emotional piano nu-metal folkcore, Deep house funky bass vibes, Fing Stomp slap upbeat strumming acoustic guitar bluegrass, Indie country-folk pulse and rhythm bounce vibes, Deep minded ambient drone, Pounding hollow Linndrum bass beats, Fade unique female voice outlines, artistic expression, fade duet mixed choir, Troubadour baritone spoken word rap accompanied, Not longer than four minutes
Lyrics
Han gick av båten i vinnande stil
Geni förklarad och buren av vinden
Han
Som lyste i vattnets sky
Den store
Som ingen förstod
Vi förstod ingenting
Det vita molnet
Som ruvade ovanför
Vi körde sjutti i hundraettan
Och världens undergång var där
Men nu är det ingen som
minns dig längre
Ingen bryr sig om
'kvinnan i blått'
Det är
Som om du
aldrig funnits här
Så länge bildligt talat kanske
Men nu är det ingen
som minns dig längre
Ingen bryr sig om
'kvinnan i blått'
Det är
Som om du aldrig funnits här
Så länge bildligt talat kanske
Han bor i småstaden
Hans ansikte är välbekant
Man brukar säga
Du är en del av oss
Se hans varma leende
som sprider glädje
i varje gathörn,
en trygg hand i oro,
ett eko av gemenskap
i varje steg han tar.
Hjärtat av vår plats,
ett hjärta som slår
i takt med vår livsvärld.
Han röker John Silver
Och han verkar oberörd
Är det ett vanligt stereo
Eller är det en människa
Som hamnar i bitar och i atomer
Hon bor på en stjärna mittemot solsystemet
där natten alltid är klar,
och månen vinkar som
en gammal vän,
men ibland händer det,
att våra vägar korsas
i den silvriga dimman av våra liv.
Vi står och pratar om vardagliga ting,
om blommor som växer,
om regnet som gör jorden mjuk,
och hon ler med en stjärnljus glans,
som om varje ord är ett gåtfullt eko
från platsen hon kallar hem.
Hon säger alltid samma sak till mig:
"Se upp mot himlen,
och tro på det osynliga. "
Och varje gång jag hör hennes röst
kan jag nästan känna
tyngden av universum,
en barnslig tro på mirakel,
i en vardag av glömska.
Det är som om tiden stannar,
och vi svävar fritt,
två själar i en oändlig dans,
fångade i stunder
av enkel förståelse,
där avståndet mellan stjärnor
blir en besynnerlig närhet.
Sedan, precis som det kom,
försvinner hon tillbaka,
till sitt hem av fjärran ljus,
och jag står kvar,
med hennes ord i mitt hjärta,
en gnista av hopp,
en påminnelse om magins existens.
'Kvinnan i blått'
Ett vagt minne
Ser henne ibland molnen
Ett vackert minne
Du lyssnar och förstår
Ett vackert minne
-Vi alla delar.
