Det är mörkt i rummet.

Du sover mot mitt bröst.

Jag vågar knappt röra mig

för att inte störa

det som är vi.

Dina händer är så små

att de försvinner i min.

Men när du håller mitt finger

håller du hela mig.

Jag har aldrig känt

mitt hjärta slå så försiktigt.

Som om det vet

att allt är annorlunda nu.

När du öppnar ögonen

och ser på mig

är det som om tiden

inte längre har bråttom.

När du andas

blir världen stilla.

När du andas

börjar jag om.

Och varje slag i ditt lilla hjärta

bygger en värld i mig.

Det som var jag innan dig

finns kvar — men på ett annat sätt.

Jag vet inte vem du blir.

Jag vet inte vad som väntar dig.

Men jag vet hur din panna känns

mot min kind.

Jag vet hur natten låter

när du sover tungt.

Hur tystnaden mellan andetagen

är det vackraste jag hört.

Jag trodde kärlek var något

man lärde sig.

Men det här

är något som händer.

När du andas

blir världen stilla.

När du andas

börjar jag om.

Och varje slag i ditt lilla hjärta

bygger en värld i mig.

Det som var jag innan dig

finns kvar — men på ett annat sätt.

Om jag någon gång tvivlar

på vem jag är,

ska jag minnas den här natten.

Hur du låg här.

Hur allt annat försvann.

Hur jag förstod

att jag aldrig varit mer hemma

än just nu.

När du andas

blir världen stilla.

När du andas

börjar jag om.

Och varje slag i ditt lilla hjärta

bygger en värld i mig.

Det som var jag innan dig

finns kvar — men på ett annat sätt.

Och jag är här.

Så länge du behöver mig.