Karina Karina, du är en pärla i norr,
en stjärna som lyser, i natten så klar.

Karina den fina,
med skratt som förför,
i hjärtat av skogen,
där drömmarna tar fart.

Tillsammans vi vandrar,
hand i hand,
genom livets nyanser,
i förundran vi står.

Ännu har vi inte mötts,
men ändå är vi nära,
i tankarna, i drömmarna,
i skogen där vi går.

Där luften är frisk
och grönskan är djup.
Där löven viskar, där stillheten gror.

Vi finner lugn och ro,
tid för återhämtning,
när världens ljud tystnar,
och dagen får sova.

Karina, min vän, jag ser dig i vinden,
i ekon av skratt, i minnen som föds.
För varje steg vi tar, skapar vi vägar,
och i hjärtats rytm, där finns alltid du.

Med stjärnor som följer
och månen som lyser,
ge oss tid att samlas,
en stund av att vara.

Karina Karina,
vi dansar genom livet,
i skuggan av träden,
blir vi ett med naturen.

Tillsammans vi drömmer,
om stunder vi skapar,
av vänskapsband starka,
av kärlek och tro.

Så låt oss vandra,
låt tiden stilla,
i skogen av drömmar,
där hjärtat är fritt.

Karina Karina,
i norr är du pärlan,
en ljus glimt av glädje,
en vänskap som strålar.

I livets stora karavan,
så ser jag din väg,
med förhoppning
och drömmar,
mot horisonter vi söker.