Första knoppen bröt vinterns grepp

Mjukt grönt steg ur kylans skepp

Du rörde min hand, tveksam men varm

Som drömmar vi glömt i nattens charm

Himlen var blek, vinden så svag

Men något rörde sig denna dag

Inget som brann, inget som skrek

Bara värme där kylan vek

Vi behövde inga stora ord

Bara hjärtan som öppnar i samförstånd

Jag frågade inte var eller när

Du visade mig hur man känner kär

En blick, ett skratt, en hand i min

Som mark som töar och blir fin

Inga löften, inget att bevisa

Bara vår mellan oss som får spira

Du log som någon rädd att tro

Men ändå sträckte du ut och lät det gro

Utan ett ord lät du mig växa

Till en tillit jag ej kunde mäta

Du skyndade inte, du höll dig kvar

I tystnaden där trygghet var

Där jag kunde andas, börja om

Och låta något mjukt slå rot och blom

Vi behövde inga stora ord

Bara hjärtan som öppnar i samförstånd

Jag frågade inte var eller när

Du visade mig hur man känner kär

En blick, ett skratt, en hand i min

Som mark som töar och blir fin

Inga löften, inget att bevisa

Bara vår mellan oss som får spira

Jag har känt frost, jag har sett grått

Men du fick färgen att hitta blått

Och än idag i tvivel och regn

Tänker jag på dig – och blommar igen

En tyst säsong, så sann och klar

Där jag först vågade vara kvar

Där inga rop behövdes mer

Där hoppet vände där rädslan sker

Vi behövde inga stora ord

Bara hjärtan som öppnar i samförstånd

Och när jag går vilse hittar jag

Att våren andas i själ och jag

Den blommar än där du stod kvar

Så mjuk i majens första svar

Det är vår mellan oss varje dag