Jovisst, mitt hjärta minns ännu

Det slår i takt med gamla stunder

När närhet var som himlens vind

Och livet glödde utan runder

Det fanns en värme bortom orden

En glöd som bar mig, mer än kärlek själv

En första andning, född ur jorden

Där tiden ännu inte ställde krav

Ett hjärta som minns, ett hjärta som brinner

För varje blick som aldrig försvinner

I skuggan av det som en gång var

Finns kärleken kvar, så underbart klar

Jag ser det förflutna i vackert ljus

I drömmars land där skuggor bor

Där hoppet steg för högt och föll till rus

Men lämnade spår där minnet gror

Ett hjärta som minns, ett hjärta som brinner

För varje blick som aldrig försvinner

I skuggan av det som en gång var

Finns kärleken kvar, så underbart klar

Min kropp, en gammal vän med längtan kvar

Minns rörelsen, den hemliga elden

När hud och själ var allt vi var

Nu viskar kroppen stilla, utan skälden

Ett hjärta som minns, ett hjärta som brinner

För varje blick som aldrig försvinner

I skuggan av det som en gång var

Finns kärleken kvar, så underbart klar

Min själ är trofast, men ibland så trött

Gråter tyst i nattens famn

Men i sorgen bor en stilla skött

En nåd, ett ljus, ett inre namn

För nu ser jag att smärtan lär

Att visdomen växer ur det som skär

Det vi förlorar blir till sång

Som stannar kvar i hjärtat långt

Ett hjärta som minns, ett hjärta som brinner

För varje blick som aldrig försvinner

I skuggan av det som en gång var

Finns kärleken kvar, så underbart klar

Ett hjärta som minns, en själ som förstår

Att tiden ger mer än den nånsin tar

Och fast ljuset slocknat, så lyser det kvar

I minnets famn, där kärleken var

Tiden går inte, den växer i mig

Den bygger nytt av allt som sker

Och i stoftets stilla sken finns vi

Ett hjärta som minns — och älskar mer.