Försöker gå men dras tillbaka,

varje steg blir till ett spel.

Allt man lovat sig själv att sakna,

kommer tillbaks, så svårt att se.

Någon vet precis vart gränsen går,

när man säger stopp men står ändå.

Som ett gift som alltid når,

ett eko man inte kan förstå.

Fast i dig – andas dig in,

fastän man vet vart det leder en.

Du är en storm, ett lugn, ett skinn,

inget känns så verkligt som det.

Man försöker fly, men varje gång man vill,

dras man tillbaks igen –

man är fast i dig.

“Stanna lite till”, nån säger lågt,

och tiden tappar sitt förstånd.

Hur man tappar all kontroll,

men ändå vill ha allt en gång till.

Varje blick kan bränna till,

men det är värmen man vill ha.

Man går sönder när det blir still,

men hittar hem varenda dag.

Man vet att man borde stå emot,

men känslan är ett rop.

Och även när det gör för ont,

så väljer man den gång på gång.

Fast i dig – andas dig in,

du är början och ett fel.

Allt som finns blir till i dig,

det finns ingen annan del.

Man försöker fly, men varje gång man vill,

dras man tillbaks igen –

för man är fast,

fast i dig.