Jag vill skriva nåt nytt

Nåt som känns som nu

Men fingrarna rör sig bara

över gamla spår

Och jag tänker ibland

att det kanske blir så här

när man håller kvar för länge

för hårt, för många dar

Jag har redan skrivit den här sången

Flera gånger, i andra former

Med nya ord, men samma känsla

Och ändå sitter jag här

och skriver den igen

Allt det stora har tystnat

Bara tyngd i bröstet kvar

Ingen frågar hur jag mår

men jag håller koll ändå

Jag försöker vara lugn

inte bråka, vara klok

Men ilskan ligger kvar

och jag sväljer den varje dag

Jag har redan skrikit i tystnad

Lagt orden i långa led

Vägt varje liten känsla

mot vad som känns rimligt med

Och ändå spricker jag

på små, små saker

Jag ser på det jag skrivit

försöker känna nåt

Men varje rad känns gammal

och pennan håller fast vid allt

Hur många gånger ska man säga

“jag är inte galen – jag är trött”?

Hur många varianter

måste man berätta

innan man får skriva nåt nytt?

Och ändå sitter jag här igen

Tom men hjärtat slår

För nånstans vill jag tro

att det finns en rad jag inte rört

En som öppnar ett fönster

och inte bara ett sår

Jag har redan skrivit den här sången

men kanske är det okej

Kanske måste vissa ord få repeteras

för att man ska orka gå

vidare

ens lite