I en värld av stjärnljus och tystnad,

där sannolikheten dansar

som skuggan av en dröm.

Sannolikheten är sannolikt

som vinden som blåser genom träd,

en musik som vi hör,

men inte förstår.

Ett eko av det som kan vara,

eller det som är,

i vårt stilla hjärta,

en puls av undran.

Är kosmos tomt,

eller är det en spegel av våra tankar,

där varje stjärna är en idé

som föds, dör och föds igen i cykel,

en del av någon annans önskan?

Sannolikheten för hoppet,

sannolikt mer sannolikare

än att allt detta bara är

ett spel av illusioner.

En teater där vi alla spelar

våra roller i en dröm,

och världen är en scen

som glimmar och försvinner.

När natten faller mjukt,

och tystnaden viskar om

livets hemligheter.

Om det osynliga

bandet som förenar oss,

i en labyrint av stjärnor,

finner vi vägen tillbaka hem.

Sannolikheten är mer än bara siffror,

mer än bara begrepp av betydelse,

det är känslan av att vara,

att andas under stjärnor.

Att se på himlen och förstå

att vi inte är ensamma,

att varje tanke formar verkligheten,

att varje dröm kan bli sann.

I detta ögonblick,

är sannolikheten kärleken,

en osynlig kraft som binder,

en sanning, lika gammal som tiden

och som ny som den första atomen

som dansade i tomheten

och sa: -Jag är här.

Jag är här!!