Det var, det var, det var en gång

Det var en gång ja' va glad som barn, jag minns det som igår.

"Fick höra en gång att jag var duktig och snäll, det var i förskolan"

Sen dess var det smäll efter smäll, så ja kom ihåg frökens ord mycket väl, som det vore igår, även fast det passerat flera år.

Självinsikt fick mej att se mitt skick,

efter alla år allti' på jakt efter nästa kick,

bränna skedar, bränna broar, ducka solar,

palla äpplen på äppelgårdar,

behöv cash, kanske börja råna, oj oj det spårar.

Ränna iväg från bängen på fred-

och lördagar, de' va nära att det blev så ja fick leva.

I det tysta ja led.

Tror att den tiden fick mej att inse

vad riktigt brödraskap betydde,

då min så kallade riktiga familj kunde ej bry,

brydda, brydde sej mindre

efter man ränt runt på byn i flykt från familjens hydda.

Letade en värld till att fly,

blev till slut man nog förbannat trilla dit på pill efter pill,

självklart, blev de goda skratt emellanåt

när man inte led ensam i gråt o ångest.

Efter "the longest" lång fest som ett vråltest

som testa mej med sårtest,

känns livet bättre, nästan kanelbullar, tårtfest

trots tomma gester, men men,

"let's be honest before my selfbuilt congress,

I brought this, when I bought this 'n' that 'n' that's a fact"

Kom dit jag ville till slut

Färden kändes lång

Nu är ja' där ja' vill va,

o trycker min fina kvinna som är så go o trång,

försök hålla mig lugn, även då jag ibland ä' vrång.

Vilket jag nu sagt här i min sång

Så jag köpte mer av min ångest i ziplock bags

och döpte min skugga till feedback lag.

För varje steg jag tog blev ett frågetecken

i ett Word-dokument som ja' aldrig kryssa i spara-tecknet.

Jag vet att min själ är en trasig gäst

men jag bjuder på kaffe i mitt kaosnest.

Så, varsågod, ja' bju på fika

nä' ja inombords bah vill slåss o skrika.

Och varje "hur mår du?" blir ett kodtest

för jag svarar med ett leende och en tom gest.

Man vill bah slira iväg på nå' rosa svampmoln,

nä' tankarna börja glida,

dregglat nog föh' att fylla en såskanna,

tar mej för pannan o ångrar.

Och man börjar tvivla,

visst visst, man har ju numera en anledning att fira,

så kanske dags att ta ned repet från träbalken.

Men än hänger skuggan som en jacka i hallen.

Vindarna viskar nå't annat än död,

men rösten i bröstet ba’ skriker:

"gå lös, förstör, förstör!"

Dumma jag säger jag till mig själv,

vad är det du inte hör,

gå strössla förstörelse över ditt liv,

sluta upp med dina försök till sinnesfrid.

Kom dit jag ville till slut

Färden kändes lång

Nu är ja' där ja' vill va,

o trycker min fina kvinna som är så go o trång,

försök hålla mig lugn, även då jag ibland ä' vrång.

Vilket jag nu sagt här i min sång

Vilket jag nu sagt här i min sång

Vilket jag nu sagt här i min sång

Vilket jag nu sagt här i min sång