Hösten forever

Hösten kommer med sin magi

Löven dansar i symfoni

En vind av minnen sveper förbi

allt känns så stilla, så levande i mig

Trädens kronor skiftar färg

Tittar upp snabbt

Går i drivor av ekollon och löv

Kisar emot eftermiddagssolen

Tänker på att jag älskar mina skor

Och att jag älskar var jag bor

Hösten forever, i mitt hjärta bor du kvar

Dina färger glöder, varje gång jag andas klar

Hösten forever, jag vill stanna i ditt rus

Du är början och slutet, ett stilla ljus

Undrar om folk tänker som mig

Om dom också hinner stanna upp,

ta ett par djupa andetag och bara lyssna

Hör ni också ekollonen falla

Hör ni också prasslet av löven i en driva

Ser ni också nyanserna och förändringen

Hösten forever, du lägger världen till ro

Du sveper in all oro, och låter mig förstå

Hösten forever, du brinner och du dör

men i varje fallande flinga, finns ett löfte som består

Jag går längs stigarna, ensam men hel

Ser molnen spegla sig i en vattenpöl

Doften av jord, den gamla eken

viskar stilla, “allt har sin tid”

Fåglarna flyr men jag står kvar

i vinden som bär på ett vemodigt svar

Hösten forever, låt mig vila i ditt sken

I din tystnad finns musiken, i ditt mörker finns mitt hem

Hösten forever, du är sann och du är klar

Jag behöver inget mer än det du har

Kanske är jag som lövet på grenen

som släpper taget när det är dags

men i fallet finns en frihet

i vinden finns ett tack

Hösten forever, jag vill leva i ditt rus

I dina färger hittar jag mitt ljus

Hösten forever, låt mig sjunga din sång

du lär mig stillheten, gång på gång

Hösten forever, i varje andetag du bor

Du lär mig se det vackra

i allt som försvinner och består