Havet glittrar, sanden är ren,

en plats för jetset och skaldjurscén.

Blåa parasoller, champagne i glas,

allt byggt på aska – men vem minns väl det?

Palmer svajar, casinon står klara,

välkomna turister, kom hit och betala!

Här var det stökigt, men nu är det lugnt,

historien sopad – allt smälter i solens guld.

Men i skuggorna skrattar två herrar i smyg,

de skålade sist när marken stod i fyr.

Ett folk som försvann, en skatt som blev fri,

ett paradis byggt på en grym strategi.

De vände sin blick mot horisonten och log,

“De klarar sig nog, de har vatten och sol.”

Spridda i tält mellan klippor och sand,

bortjagade, bortglömda, av händer så kallt.

Den ene är mäktig, den andre är grym,

en skriver kontrakt, en jämnar med dyn.

De delade kartan, de delade bytet,

nu delas champagnen – för jobbet är slutfört.

Havet glittrar, sanden är ren,

vem minns väl dem som bodde här sen?

Bara vinden viskar i månens sken –

men den talar ett språk som ingen vill