Det här är inte en vanlig visa, det här är en hymn.

Till kvinnan som kunde spotta i ett ansikte på en mils avstånd.

Till kvinnan som lärde Malmö vad ett långfinger egentligen betyder.

Till min mamma. Mamma med stort M.

Annika – och glöm för i helvete inte C:et.

Hon heter Annika, med K – så det så

Stava med C och du får höra på

I sin Toyota Aygo hon härskade över gator och folk.

Halva Malmö har sett hennes finger i skyn

När nån idiot försöker tränga sig förbi.

Hon lärde mina vänner ord som fick deras mödrar att svimma

Men mamma bara log och sa: “håll käften din jävla skata”

⸻

En gris, en kossa, en Bunkeflo morsa

Hon skrattar högt, hon skriker mer

Ingen vågar stå i hennes körfält mer

Hon får folk att gå hem, men stannar själv kvar

Med Micke och vin – hon är festens kvarvarande svin.

⸻

När hennes ex säger: “Han är lik dig ju”

Svarar hon: “Sluta prata – du har gjort nog nu”

Annica Berggren kallade henne smuts en gång

Mamma sa: “Håll käften – det borde hänt för länge sen.”

Hon har en talang – en riktig jävla gåva

Att få alla att bli ovän med henne, utan att behöva lova

Fråga Rosa Jackan, Rickards väninna

De började prata – men fick höra ” håll käften din jövla skata”

⸻

Och när festen dör ut, står hon kvar med Micke

Skrattar åt allas känslor, tar en klunk, säger: “Vilka jävla höns”

För hon är alltid sig själv, i varje storm, i varje dans

Malmös okrönta drottning – med Malmös mest välkända långfinger.

⸻

En gris, en kossa, en Bunkeflo morsa

Hon skrattar högt, hon skriker mer

Ingen vågar stå i hennes körfält mer

Hon är eld, hon är styrka, hon är världens bästa morsa.