Jag såg dig där bland tallarna,

Skymningsljuset föll på ditt hår

Din röst som vatten över sten,

Som en viskning från en annan värld

Du log som om du kände mig,

Från någon svunnen, drömlik tid

Du var som eld mot vinterhimlen,

Och jag, en vandrare vilse i din glöd

Som nordanvind du svepte in,

Och förde bort allt jag trott mig vara

Du sjöng sånger från en tid som flytt

Men din själ var aldrig min att hålla

Du var magi i vardagens grå,

Ett väsen ur en folksaga gammal

Och nu står jag kvar vid skogens rand,

Med hjärtat fullt av det jag aldrig nådde

Du talade med fåglars röst,

Ditt skratt bar på hemligheter från förr

Jag trodde mig ha funnit din stig,

Men du vandrade mellan världar

Dina ögon bar på stjärnors ljus,

Från legender som de gamla sjöng

Jag byggde vårt hem av varje ord,

Men du försvann som dimman över ängen

Som nordanvind du svepte in,

Och förde bort allt jag trott mig vara

Du sjöng sånger från en tid som flytt

Men din själ var aldrig min att hålla

Du var magi i vardagens grå,

Ett väsen ur en folksaga gammal

Och nu står jag kvar vid skogens rand,

Med hjärtat fullt av det jag aldrig nådde

Syster måne viskar till mig, (viskar till mig)

Att vissa själar möts för en stund

Och i varje visa jag sjunger nu,

Ekar ditt namn mellan bergens toppar

Som nordanvind du svepte in,

Jag älskade dig bortom tid och rum

Men du försvann med gryningsljuset,

Tillbaka till de gamla gudars land

Du var magi i vardagens grå,

En saga från våra förfäders tid

Och nu står jag kvar med öppna händer,

För alla älskare som vinden bär hem igen