En fortsättning om Alva och hennes far.

---- ---- ---- ---- ----

Bland djupa sinnen

ligger minnen,

som stjärnor i natten,

fjärran,

men ändå så nära.

Med tiden sveper

vindar av förändring,

människan inuti

växer,

böjer sig,

som gräs i en storm.

Åren formar,

polerar hjärtat,

och i ekot av skratt

finns en ny röst,

som viskar om styrka

i sårbara stunder.

____

Alva -

hon är äldre nu,

tankar djupa,

en skugga av oro

pulsar genom henne,

- en dag,

en tyst andakt,

kan hon förlora sin far.

____

De som i så många år

har stått så nära,

grupperade under stjärnor,

delade skratt och hemligheter,

i gammalt trä som knarrar

när livet rör sig förbi.

Hon ser på honom nu,

med nya ögon,

en nyans av sårbarhet

som hon aldrig sett förut,

hur tiden försiktigt

visar sina spår

i hans ansikte,

de ljusa linjerna av livet."

I sin ungdom,

där rörelsen fortfarande

bär ondska och ljus,

är hon ännu inte förändrad

på samma sätt,

medan åldern biter i hans händer,

skapar nya mörka rum

i deras goda stunder.

Mörkrädd av tanken,

hon klamrar sig fast,

kramar honom varje dag,

en påminnelse om nuet,

för imorgon,

tänker hon,

kan det vara för sent,

kan dagarna dryfta sig,

som löv drar sig tillbaka

i höstens kalla vind.

Hon vill inte tänka

på ett liv utan hans röst,

utan hans berättelser

som ger vägledning,

som visar stigen sättet

av gamla ärr och nya drömmar."

Känslan av att han

är hennes förankring,

en fyr i natten

när man svävar bort,

är samtidigt en trygghet

och en skrämsel,

ett tyst ekande rop

från den djupa källan

av ren och oändlig kärlek.

Så hon kramar honom,

hennes hjärta fylls av mod,

av en tacksamhet som bor,

varje dag en ny möjlighet,

att umgås, att vara här,

för de stunder som återstår,

att ge och få,

skapa ett minne av ljus

att bära med sig

in i det okända.

En kärlek så djup,

mellan far och dotter,

som stjärnor i natten,

det strålar av minnen,

och skratt som ekar.

Ett liv utan honom,

en skugga som växer,

svår att förstå,

men dagarna kommer,

med kärlek som stannar.

Hon lever i stunden,

tar vara på tiden,

i varje blick,

i varje gest,

i hjärtat av dem båda.