När skymningen faller på värdshuset här

Och lamporna dämpas till ro

Då tunnar gränsen ut mellan nu och då

Och röster från förr börjar gro

Vid bardisken står de som gått före oss

Med visdom i blick och i ord

Som väglett var släktled i handling och tro

Vid detta förtrollade bord

För mellan skuggor och ljus

I detta älskade hus

Möts tiden själv i en dans

Som ingen annan kan se

Röster viskar så tyst

Om allt som än inte är glömt

I värdshuset vaktar de än

Som vakat här förut

Min farfar såg dem, berättade far

När råd och när styrka han sökt

Vid disken där Magnus en gång stod stark

Där Anders sin visdom fick stärkt

Nu ser jag dem själv genom årens dis

När kvällen blir stilla och tung

De delar sin kunskap från tid som har gått

Till mig som ska bära arvet än

Ibland är det bara en viskning

Som snuddar vid hjärtats yttersta rand

En känsla av närvaro, stark och varm

Som leder min vandring ibland

De finns här än, våra kära som gått

I väggarnas djupaste vrå

Som väktare över det arv de en gång

Med kärlek lät växa och slå

Så tvivla ej du som kommer sen

När mörkret sig sakta sänkt ner

För de som har vandrat här före din tid

De vakar här alltid än mer

I skymningens timma vid bardiskens kant

Där tiden har tunnats så skör

Finns visdom att hämta från dem som har gått

Om bara ditt hjärta det hör

© 2025 Ande Records

Lyrics by Ande

All rights reserved.