I dunkla skogar där mossan tiger

Står jag med ryggen mot er bräckliga värld

Era ord var som yxans hugg

Men ekens rötter böjer sig ej för er hand

Aldrig mer ska jag böja mitt huvud

Brände berget där era lagar stod

Med is i hjärtat går jag ensam nu

Hellre varg i natten än slav i gyllene kedjor

Ert svek etsades djupt i själens bark

Som höstfrostens bett på sommarens sista blad

Men ur såren växer nu järnets styrka

I tystnadens dal har jag smitt min sköld

Aldrig mer ska jag böja mitt huvud

Brände berget där era lagar stod

Med is i hjärtat går jag ensam nu

Hellre varg i natten än slav i gyllene kedjor

Så må jag sjunka genom tidens is

I djupet finner jag min sanna kraft

Ur askan reser jag mig, stark som urtidsberget

Ni är blott skuggor från en svunnen tid

Aldrig mer ska jag böja mitt huvud

Brände berget där era lagar stod

Med is i hjärtat går jag ensam nu

Hellre varg i natten än slav i gyllene kedjor

Låt mig falla med den sista stjärnan

Hellre ensam under himlavalvet

Än fångad i er falska harmoni