Ack, högaste himmel och fallande jord,

det kostar på en yngling att leva här på jord

Att leva här på jorden det plågsamt vara må

att älska lilla vännen, den aldrig man kan få

Du talar visst väl men du tänker inte så,

för när jag vänder ryggen till, så ler du däråt

Var gång jag till dig kommer, visst roar det dej

att du får tala falskerhet och göra narr av mej

Ett sådant falskt hjärta får aldrig se Gud,

så mycket har jag läst i mitt åttonde bud

Du med din' öron höra och med din' ögon se,

att aldrig falskt hjärta jag burit emot dej

Om dagen i mitt arbete är du i mitt sinn,

om natten då jag sover är du uti min dröm

Om morgon då jag vaknar, vem saknar jag då

jag saknar lilla vännen, hon är långt härifrå´ (den aldrig

jag kan få)

Dina rosenröda kinder, din sockersöta mun

har lagt uppå mitt hjärta en börda så tung

Den bördan får jag bära och släpa för dej

så länge som bloden (blodet) är varmer uti mej

Du söker efter rikedomar och penningar och gull

men du får inte mera än trenne skovlar mull

och fyra tunna bräder och så en svepeduk

Blott fyra tunna bräder att få vila i till slut

Nu får jag avsked taga och bjuda dig adjö

Jag får ej längre vara hos min kära fästemö

Dej så har jag älskat i liv och i död

För dej vill jag våga mitt hjärteblod så röd

8. Med sorger och bekymmer får en skilja sej åt

Gud nåde den människan som skiljer en åt!

Den människan gör värre än någon kan tro

Den människan gör värre än den som håller kro