En torsdag jag trodde var fredag,

en sovmorgon som flöt bort,

dagen kändes fel i varje fiber.

Stress som en våg,

frukosten fick vänta,

brödet torkade i skålen,

kaffet kallnade på bordet.

Nyckeln föll,

tyst som en hemlighet,

ner i brunnen,

och bilen ville inget hellre

än att vara låst.

Bussen rullade fram,

jag blev ett med vattenpölen

som speglade ett grått tak,

och jag stod där,

blöt och frusen,

med snön som föll i ilar,

förvandlades till slask,

en sörja som stängde in dagen.

Batteriet dog,

från kraftlös kommunikation

till tystnadens vakuum,

och mardrömmen väcktes

i en orolig sömn,

som att jag fångades av

en dröm som aldrig ville släppa.

Torsdagar,

du farligaste dagen av alla,

lyftet innan helgen,

som en eld utan vakthund,

får oss att tappa fokus,

men ur djupet ropar jag,

håll ut,

här kommer morgondagen.