Elin Nilsson

Hon patrullerar där i Idres skog

Med blicken skarp

Hon håller koll

Hon är sitt uppdrags fog

Från Konsumskväll till Särnas väg

Ett öga stadigt klart

Hon viker ej

Hon styr sin värld

Ett hjärta obesvarat

Elin Nilsson

Dömer själv och tar vad hon kan

Med sirener som sällskap

Hon kör i egen famn

Från bilen ser hon mönster

En blinkning är nog

Och backar du för hårt ut

Så tar hon dig med fog

Särnas gator ligger tomma när hon är på sin patrull

De känner hennes skarpa val

Hennes vilja är full

"Makt är inget som man ber om

Det är något man tar"

Säger Elin till de boende när regnet faller svagt

Elin Nilsson

Dömer själv och tar vad hon kan

Med sirener som sällskap

Hon kör i egen famn

Från bilen ser hon mönster

En blinkning är nog

Och backar du för hårt ut

Så tar hon dig med fog

I kylan av en tystnad

Hon lever för sitt kall

Polisen från Idres skogar

Som aldrig viker fall

Nord och syd möts i hennes blick som glöder svagt

Hon dömer utan tvekan när rätt och fel är sagt

Elin Nilsson

Dömer själv och tar vad hon kan

Med sirener som sällskap

Hon kör i egen famn

Från bilen ser hon mönster

En blinkning är nog

Och backar du för hårt ut

Så tar hon dig med fog