Sebastian Karlsson, så stark och fri,

Har mött stormar som ett stramt parti.

Ändå ler han när skuggor faller,

Hans saxofon, den glöden kallar.

När natten går och världen sjunger,

Spelar han toner som stillar hunger.

Varje andetag, ett mjukt crescendo,

Som läker hjärtan i sitt legato.

Åh Sebastian, du skänker tröst,

Med toner fyllda av hopp och röst.

Livet svajar men du står kvar,

Med saxen din, en evig grundton drar.

I livets dissonans, är han harmoni,

Varje bluesig klang ger terapi.

Han låter vinden viska sitt namn,

Och andas kraft ur varje samklang.

Genom tårar, som floder rår,

Står Sebastian och vidare går.

Hans saxofon talar, lågt och klart,

Ett hjärta starkt, ett sällsamt konstverk underbart.

Åh Sebastian, du skänker tröst,

Med toner fyllda av hopp och röst.

Livet svajar men du står kvar,

Med saxen din, en evig grundton drar.