Tänk tanken, viskar vinden,

vi har alla redan varit döda,

i liv som fordom gömt,

av minnen som ljus och skugga.

Denna sidan av spegeln,

reflektioner av drömmar,

slumrande och vakna,

byten i tidens cykel,

frekvenser som flyter fram

som mjuka vågor mot en strand.

Vi bär på bördor,

minnens tystnad, den kloka läran,

undra ofta,

är livet en simpel melodi

eller en symfoni av själar,

en mosaik av vår tid

som för varje steg förgrenas,

som rötterna i jorden,

som ett kugghjul av stjärnor.

Vi lever detta liv,

med varje andetag

en ny chans att känna,

byta kropp, byta klädesplagg

i det stora språnget framåt.

Är vår existens

bara en illusion,

en skugga som dansar

i ljuset av det mångfaldiga?

Finns det ens en död

där tiden är bortom

de snäva gränser vi sätter?

Vi lämnar denna sidan,

avslöjar skalet av det som varit,

för en annan,

där själen sväva fritt,

ett evigt liv som ständigt bländar

i en oändlig horisont.

Lev livet,

det liv du önskar,

det som ropar från djupet,

vänta inte,

ty varje ögonblick är en gåva,

en chans att blomma ut,

en stig som bara du kan gå.

Och i din resa lär sig hjärtat,

att det finns ingen död,

bara skiftningar,

som att föda stjärnor ur mörker,

som att föra ljus

där skuggan en gång låg.

Så tänk tanken,

vi har alla varit döda,

men i den döden vi en gång förlät,

öppnas nya världen,

för livet är mera

än bara ett ekande rop i mörkret.