Jag möter upp juletid

Jag möter upp julefrid

Till dig som har en öppen famn.

Låt oss glädjas i kapp,

vakna med längtan,

en vit jul full av ljus

och lycka tillsammans,

i snöns tysta omfamning.

När snön faller ner från himlen

som fjädrar av ljus och drömmar,

lägger sig som en vit matta på marken,

en tystnadens filt över staden.

Då blir mina fotspår så tydliga,

utsmyckade i denna

glittrande tystnad.

Varje steg får en mening,

vackert inbäddad i det gnistrande.

Det är här jag möter juletid,

de mjuka skridandenas symfoni,

en melodi av frusna andetag,

och stjärnor som blinkar i natten.

Jag möter upp julefrid,

som ett minne som

kramar om hjärtat.

I denna storslagna vinterkammare

där världen återvänder till

barnslig tro.

Frasiga fotsteg i snön,

mycket mer än bara ett spår,

de bär med sig löften

och drömmar som ännu inte fötts.

Frosten biter på min näsa,

rödrosiga kinder i den friska luften,

ett leende sprider sig som värme,

som gnistor av glädje

och gemenskap.

Jag möter upp juletid

Jag möter upp julefrid

Till dig som har en öppen famn.

Låt oss glädjas i kapp,

skapa minnen som snöflingor,

unika och flyktiga,

i varje dag som vaknar ny.

Var dag, vakna och längta,

efter en vit jul och lycka tillsammans,

där jorden andas av stilla hopp,

och hjerteklanger hörs under natten.

Vi drar för själen,

en sammanflätning

av hjärtan som slår,

som elden i spisen,

som den magiska

glans vi söker.

Så låt snön fortsätta att falla,

att dölja vår oro och oro,

att klä våra stigar i oskuld,

och föra oss närmare,

alltid närmare.