UTE I DIMMAN

Vers 1

Natten faller över staden som en krona av grå,

tunga moln över gator där de vilse går.

Dimman rullar in som en uråldrig armé,

och varje steg jag tar känns som ett öde jag bär.

Lyktorna brinner som sista små solar,

skuggor reser sig ur marken där jag går.

Världen viskar genom vindarnas skri:

"Fortsätt framåt… du är inte fri."

Pre-Refräng

Och hjärtat slår som åska i mitt bröst,

som trummor inför krig i nattens röst.

Refräng

Ute i dimman där gudarna sover,

där stjärnorna faller och himlen brinner över.

Jag går genom mörkret, jag bryter mitt spår,

genom stormar av skuggor och tusen år.

Ute i dimman där legender föds,

där drömmar blir eld och rädslan dör.

Och jag skriker mot natten:

Jag lever än!

Vers 2

Gamla ekon från tiden följer mina steg,

som spöken från strider jag aldrig såg.

Men blodet i mig bär en uråldrig sång,

om hjältar som vandrade natten lång.

Dimman sluter sig runt mig som en tron,

men jag vägrar att falla, vägrar bli glömd.

För långt bort bakom nattens mur

väntar gryningen… kall och pur.

Brygga

Om världen faller i skuggornas hav,

ska jag resa mig högre än bergen av grav.

Genom dimma och mörker, genom storm och eld,

ska mitt namn eka över himlens fält.

Sista refräng

Ute i dimman där hjärtan slår hårt,

där modet är allt när vägen blir svår.

Jag går genom mörkret, jag fruktar ej mer,

för ljuset väntar där dimman ger vika.

Ute i dimman står jag kvar,

som en storm över natten, starkare än jag var.

Outro

Och när morgonen bryter nattens band,

ska dimman falla för min hand.