I björnens land, i nordisk skog,

där mjuka tassar smyger,

vakar Ville, smidig och stolt,

med klor skarpa som pilar.

Men långt i söder, hörs ett vrål,

från Danmarks vilda skara,

de seglar hit med yxor högt,

men Ville sitter lurande kvar.

Klös – fräs, fräs en gång till!

Danskar skälver, norrmän flyr.

Ville Viking slukar sin sill!

Ingen rår på kattens bestyr!

Kung Harald Blåtand kom i hamn,

med rödskägg, öl och skrän,

han ropade: "Ge oss ert guld,

trälar och män!"

Men Ville smög på stilla tass,

och spände ryggen rak,

sen klöste han Haralds task,

och satte honom i kras!

Klös – fräs, fräs en gång till!

Danskar skälver, norrmän flyr.

Ville Viking slukar sin sill!

Ingen rår på kattens bestyr!

När Harald föll, de såg sin chans

Norrmännen for i vikingamod

De ropade: "Vi tar er nu!"

Ej anade de Villes villebråd

Ville smög sig fram på mjuka tass,

flög han fram i vild attack

Sen klöste han sönder deras mast

Och vågorna tog dem i hast!

Så nu står han på bergets kant,

med svansen högt i vinden,

han lurar där, en katt i natt,

Och runor vittnar om hans dåd

Klös – fräs, fräs en gång till!

Danskar skälver, norrmän flyr.

Ville Viking slukar sin sill!

Ingen rår på kattens bestyr!