ALSKÄRE I ETT

PARALLELLT

UNIVERSUM?

Jag ser dig skratta i ett ljus,

men du är inte min – inte just nu.

Vi är främlingar i samma stad,

hjärtan viskar, drömmar skriker högt och svagt.

Jag undrar om du känner det med,

ett eko av något vi aldrig blev.

Som sidor ingen nånsin vände,

en låga vi aldrig riktigt tände.

Kanske i ett parallellt universum,

där tiden ler och ödet vänder om.

Vi håller händer under neonljus,

inga kanske, inga farvälens rus.

I en annan värld, du och jag – vi,

där kärlek är mer än bara nostalgi.

Inte i detta liv, inte nu,

men kanske nånstans är jag din nu.

Du går bredvid mig när jag drömmer,

en tyst film av allt vi kunde blivit, vi som gömmer.

Vi kysser i färger utan namn,

ingen skuld, ingen rädsla, inget skam.

Jag undrar om stjärnorna står rätt,

i någon värld är det du och jag – helt lätt.

Ett universum där vi börjar om,

där jag inte är ett “kanske nån gång.”

Kanske i ett parallellt universum,

där tiden ler och ödet vänder om.

Vi håller händer under neonljus,

inga kanske, inga farvälens rus.

I en annan värld, du och jag – vi,

där kärlek är mer än bara nostalgi.

Inte i detta liv, inte nu,

men kanske nånstans är jag din nu.

Och om kosmos nånsin böjer sig,

för att laga oss och tiden vi förlorade dig och mig,

jag skulle hitta dig bland tusen stjärnor,

oavsett plats, oavsett avstånd, oavsett barriärer.

Kanske i ett parallellt universum,

där hjärtan aldrig går i kras.

Där vi inte spelar roller mer,

utan lever det som aldrig sker.

Inte i detta liv, men i den sång,

där vi hör ihop, där vi är en gång.

Kanske i ett parallellt universum,

där hjärtan aldrig går i kras.

Där vi inte spelar roller mer,

utan lever det som aldrig sker.

Inte i detta liv, men i den sång,

i nån dimension är vi nån gång.

©️ STRANGEDT