Från djupets gap hörs en viskning, en suck från förlorade själar. Det växer, blir ett rytande, en storm som reser

Jaaaaaaa

Ur mörkrets gap vrider sig skuggor i hunger

Dödsfartyget Naglfar knakar under förtvivlans tyngd

Spökens kedjor skramlar, ekar av fallna krig

Gudar, iskalla domare, hånar de levandes kamp

När världen brister, förtärd av sin egen undergång

Sprickan vidgas, som om världen andas sin sista suck.

Tystnad... innan hammaren slår på kaosets städ.

Uråldrig vrede, ilska, bränner genom dimman

Valkyrians sång, en dom över tidens falska gudar

De förnärmades rop drunknar i stormens raseri

Uppgörelsen kallar – vår tid är nu

Valkyriorna svävar, skuggorna dansar – och vinden skriker: DÖ!"

Fartyget bryter isen, stiger upp ur dödens djup

Valhallas skrik bärs av stormens klor

Gudar, stela av is, ser världar rasa

I ilskans eld väntar vi vår dom

De förnärmade måste dö... DÖ DÖ DÖ DÖ!

De svaga måste falla... DÖ DÖ DÖ DÖ!

Framtidens kedjor tynger inte de gamla,

Framtidens barns svaghet måste renas.

Jättar vaknar, förkunnar stormens ankomst,

En värld förtärd av ömtåliga rop ska dömas.

Vindarna vrålar, förtärda av gudars vrede

Ekot av forntida ilska klyver nattens stillhet

De svaga darrar, kedjade till sin egen rädsla

Uppgörelsen kommer – ingen flyr sitt öde

Fartyget bryter isen, stiger upp ur dödens djup

Valhallas skrik bärs av stormens klor

Gudar, stela av is, ser världar rasa

I ilskans eld väntar vi vår dom

De förnärmade måste dö... DÖ DÖ DÖ DÖ!

De svaga måste falla... DÖ DÖ DÖ DÖ!

Kråkvingar mörkar horisonten

Vargtjuten kallar på de rastlösa andarna

Från Valhallas portar stiger de upp i raseri

Med blod och stål omfamnar de stormen

Valhalla kallar oss tillbaka! Framåt, framåt...

Fartyget bryter isen, stiger upp ur dödens djup

Valhallas skrik bärs av stormens klor

Gudar, stela av is, ser världar rasa

I ilskans eld väntar vi vår dom

De förnärmade måste dö... DÖ DÖ DÖ DÖ!

De svaga måste falla... DÖ DÖ DÖ DÖ!

Låt den nya världen dö, (låt vattnen förtära)

Vi finner vårt syfte, omfamnar Valhalla

Med gudarnas skratt ekande högt

En oändlig fest väntar de som reser sig

Från djupet stiger vi upp, (kalla som is)

Starkare än någonsin, återtar våra liv

TILL VALHALLA!

DÖ! (DÖ! DÖ!)

TILL VALHALLA!

DÖ! (DÖ! DÖ!)